skrattet integreras men sommarlängtan återstår
Plötsligt slocknar platsen vi är på
och jag får en ångloksinstinkt
Att bara tala berätta mer än jag behöver
I hjärtats inre var du nere vid kanten
bruna kor och getter valsar efter ett tag
i en sväng i en sång som blir till ett virrevarr
en metior och vi alla skulle vara likadana igen
eller väldigt olika.
Ett lugnande andetag får en att tänka efter
Tom i huvudet jag står
med framtidens klädnader som omger mig
och vet inte riktigt vad jag ska göra eller välja
men jag är fortfarande tom i huvudet och det blir som det blir
Kommentarer
Trackback
