skrattet integreras men sommarlängtan återstår
Plötsligt slocknar platsen vi är på
och jag får en ångloksinstinkt
Att bara tala berätta mer än jag behöver
I hjärtats inre var du nere vid kanten
bruna kor och getter valsar efter ett tag
i en sväng i en sång som blir till ett virrevarr
en metior och vi alla skulle vara likadana igen
eller väldigt olika.
Ett lugnande andetag får en att tänka efter
Tom i huvudet jag står
med framtidens klädnader som omger mig
och vet inte riktigt vad jag ska göra eller välja
men jag är fortfarande tom i huvudet och det blir som det blir
alldagliga tankar och flummande, nej inte alls
livet- för att du vill växa som människa
livet-för att finnas för andra
livet-för att påvärka det man kan
livet-varför ens skriva något sådant när alla egentligen vet?
tre dagar tre möten och det mesta börjar konstigt nog falla på plats.
Jag kanske har varit dum och känner mig grymt smutsig.
ni har också känt det va?
En lätt låt som U2 har gjort skapar sinnesfrid och man blir lycklig
Nästan tårögd
men om man tänker bortom sinnenas vardagliga alldagsbegrepp
vad händer och hände egentligen?
det är sol och allt är ganska flummigt men allt som händer
är på något sätt sanning
utan att vi behöver fundera mer 
Bättre dåligt minne än dåliga minnen
Jag bytte ut alla till ingen.
Någon berättade för mig att livet är inte de dagar som gått
Utan de dagar man minns, när vi hörde det
visste vi inte att det var omöjligt
Det var då vi klarade det
Tänk då, när du inte hade någon annan att tänka på.
Jag blir ibland smått generad
Du är inte rätt person att säga: "bättre ensam än i dåligt sällskap"
Det vet du även om du garanterat inte läser det här.
Jag hatar wannabees!!
Alla döljer mörkret som ligger begravt, vilket är tur
annars hade vi inte varit människor.
Jag finner liv på min strand när solen lyser
och det onda livet är begravt
"hemma är inte där jag bor utan där man förstår mig"
Jag syftar nästan aldrig på dig som människa
